Jag har alltid intalat mig att jag är mer för långa distanspass än korta snabba intervallpass, men ändå har jag mest mentalt svårt för långpassen? Tror iofs att det kan vara lite för att jag tröttnat på alla rundor här hemma, finns ingen sträcka nästan som jag inte redan sprungit 14289173829 gånger. Idag var egentligen planen att åka och gymma och köra ett benpass, men när jag såg det härliga soliga vårvädret ute så tog jag en långtur ute istället. Det var faktiskt härligare än förväntat, det var tungt fysiskt, men jag njöt ändå :) Måste dock börja springa ännu längre sträckor inför göteborgsvarvet, men det var en bra början idag i alla fall med 11 km.